Den 1 juni 2025 blev gårdsförsäljning av alkohol verklighet i Sverige efter decennier av politisk diskussion. Ett år senare hade 188 verksamheter tillstånd att sälja alkohol direkt till besökare. Skåne ligger tydligt i topp med 43 gårdsförsäljare, fler än något annat län. Samtidigt finns det fortfarande 182 svenska kommuner helt utan verksamheter med tillstånd. (Newsworthy)
Det är alltså fortfarande en liten reform räknat i nationell försäljningsvolym. Men ute på vingårdarna är effekten betydligt större än så.
När Vinsverige frågat ett antal svenska producenter hur gårdsförsäljningen faktiskt har påverkat verksamheten återkommer samma bild: fler människor söker sig till vingårdarna, fler vill boka provningar och möjligheten att köpa med sig en flaska hem gör själva besöket mer komplett. Samtidigt är producenterna långt ifrån odelat positiva till regelverket.
Gårdsförsäljningen har hittat sin publik
Folkhälsomyndighetens första sammanställning visar att omkring 83 000 personer deltog i ett betalt besöksarrangemang hos en gårdsförsäljare mellan juni och december 2025. En majoritet köpte också med sig alkohol hem. Totalt såldes nästan 83 000 liter alkoholdrycker genom gårdsförsäljning under perioden. (Folkhälsomyndigheten)
Det kan jämföras med de omkring 700 verksamheter som inför reformen bedömdes kunna vara aktuella för tillstånd. Ett år senare är de alltså 188. (Newsworthy)
Men för vinproducenterna är det kanske inte antalet liter som är det mest intressanta. Det är människorna. På Kullabergs Vingård uppskattar man att besökarantalet har ökat med omkring 15 procent sedan gårdsförsäljningen infördes. Framför allt ser man ett tydligare intresse för själva vingården.
– Fler vill besöka vingården efter att gårdsförsäljningen infördes. Förmodligen har det också varit fin publicitet från början, så fler får upp ögonen för oss, säger Victor på Kullabergs Vingård.
Besökarna köper vanligtvis ett par flaskor, och vitt vin säljer bäst. Samtidigt öppnar den nya försäljningsmöjligheten för något som tidigare varit svårt: små specialcuvéer. Det är en detalj som kan bli viktig för svensk vinutveckling. Små batcher som är för begränsade för en traditionell lansering genom Systembolaget kan nu i stället säljas direkt på gården.
Ökning med 50 procent
Hos Skepparps Vingård är utvecklingen ännu tydligare. Där uppskattas antalet besökare ha ökat med omkring 50 procent. Under juli låg gårdsförsäljningen på cirka 750 flaskor per vecka. Besökarna kommer framför allt från andra delar av Sverige, men under sensommaren även från exempelvis Tyskland. Och den ekonomiska effekten stannar inte vid vinförsäljningen. Fler gäster handlar i butiken, provar vin, äter och stannar längre på gården.
Det är kanske just här som den ursprungliga tanken bakom reformen blir som tydligast. Gårdsförsäljningen blir inte en separat butik – den blir en del av hela besöksnäringen.
På Skepparp beskriver man också en annan effekt: svensk vinproduktion blir mer tagen på allvar. Det är en ganska intressant formulering. För svensk vinodling har länge kämpat med problemet att många svenskar fortfarande inte ens känner till att det produceras seriöst vin i landet. När konsumenten kan besöka en vingård, prova vinet, möta producenten och sedan köpa med sig flaskan hem förändras relationen. Vinet blir på riktigt.
450 flaskor i veckan på Ästad
Även Ästad Vingård ser gårdsförsäljningen som ekonomiskt betydelsefull. Under sommaren säljs omkring 450 flaskor i veckan via gårdsförsäljningen och under övriga delar av året cirka 310 flaskor per vecka. I snitt köper gästerna ungefär en flaska per person.
Ästad har dock en annorlunda situation än många mindre vingårdar. Här finns redan spa, restaurang, boende och naturupplevelser som starka reseanledningar. Beläggningen har därför inte ökat dramatiskt. Däremot upplever man att betydligt fler gäster är genuint vinintresserade. Och kanske är den viktigaste effekten vad möjligheten gör med framtidstron. Ästad planerar att gå från en produktion på cirka 50 000–70 000 flaskor per år till omkring 300 000 flaskor. Gårdsförsäljningen anges som en viktig del i att våga investera vidare i en större och mer integrerad vinverksamhet.
Det säger ganska mycket. När en vingård vågar investera hundratals miljoner i framtida produktion handlar gårdsförsäljningen inte längre bara om några flaskor över en disk. Den blir en del av affärsmodellen.
70 procent fler besökare
På Ekesåkra Vingård uppskattas besökarantalet ha ökat med omkring 70 procent. Försäljningen varierar tydligt med säsongen. Under juni omkring 40 flaskor i veckan, i juli cirka 100 och i augusti omkring 70 flaskor av det mousserande vinet.
Men kanske är den mest intressanta effekten en annan. Gårdsförsäljningen gör det möjligt att våga experimentera. Mindre batcher. Udda cuvéer. Viner som kanske aldrig hade varit rationella att lansera nationellt. Det är precis den typen av utveckling som ett ungt vinland behöver. För ett land bygger inte vinkultur genom att alla producerar samma vin. Det bygger vinkultur genom att producenter vågar misslyckas, prova nytt och hitta sitt eget uttryck.
Vejby ser starkare balansräkning
Hos Vejby Vingård uppskattas besöken ha ökat ytterligare omkring 25 procent ovanpå en redan positiv trend. Här säljs framför allt dyrare flaskor, medaljviner och mer exklusiva viner. Rött säljer bäst och omkring var tredje eller var fjärde besökare köper med sig vin. Jeppe Appelin beskriver också en konkret ekonomisk fördel: förbättrad soliditet.
Det är ett ord som kanske säger mer än ”ökad försäljning”. Direktförsäljningen ger producenten en större del av marginalen och en direkt relation till kunden. Men Vejby är samtidigt en av de producenter som är tydligast kritisk till reformens begränsningar.
Druvfrågan återkommer överallt
Den kanske tydligaste gemensamma kritiken från svenska vingårdar handlar om kravet på egna druvor.
För vin gäller i dag att druvorna måste komma från producentens egen odling för att vinet ska kunna omfattas av gårdsförsäljningen. Regeln skiljer sig från exempelvis öl, cider och sprit, där producenter kan köpa in råvaror. (Regeringskansliet)
Det här ifrågasätts av flera av de producenter som svarat Vinsverige. Kullaberg vill kunna köpa druvor från andra svenska odlare. Ästad framför samma synpunkt. Vejby är ännu tydligare. Argumentet är enkelt: i nästan alla etablerade vinländer finns både vinodlare och vinerier. Alla som odlar druvor behöver inte äga ett komplett vineri, och alla skickliga vinmakare behöver inte äga varje hektar själva.
Om Sverige ska utvecklas som vinland behöver även lantbrukare kunna specialisera sig på att odla högkvalitativa druvor som säljs vidare till producenter.
Det skulle kunna skapa en helt ny struktur i svensk vinodling. I dag riskerar reglerna i stället att gynna de producenter som redan hunnit bygga både stora odlingar och egna produktionsanläggningar.
Trettio minuter upplevs som onödigt
Även kravet på kunskapshöjande besöksarrangemang får kritik. För att få köpa alkohol måste kunden delta i ett betalt besöksarrangemang. Modellen är medvetet konstruerad så att besöket ska stå i centrum snarare än själva alkoholförsäljningen. (Regeringskansliet)
Men flera vingårdar tycker att regleringen är för rigid. På Skepparp ifrågasätts längden på det kunskapshöjande momentet och kravet på att återkommande gäster ska behöva genomföra samma typ av arrangemang igen. En annan producent i undersökningen efterlyser uttryckligen en kortare tidsgräns än dagens 30 minuter. Ekesåkra vill gå längre och helt slopa kopplingen mellan gårdsförsäljningen och evenemanget.
Här blir balansgången tydlig. För politiken är besöksmomentet själva nyckeln som gjort reformen möjlig utan att Systembolagets detaljhandelsmonopol bedömts hotat. För producenten kan samma regel bli administrativt och kommersiellt begränsande.
Avgifterna skiljer enormt
Kritiken gäller inte heller bara vinproducenterna. Kommunerna sätter själva sina ansökningsavgifter för gårdsförsäljning och skillnaderna är stora. En undersökning från Visita visar att ansökningsavgiften i den dyraste kommunen låg på 25 000 kronor, jämfört med 1 010 kronor i den billigaste. Arton kommuner tog mer än 15 000 kronor medan sex låg under 5 000 kronor. (Newsworthy)
Det är svårt att argumentera för att en reform ska skapa likvärdiga villkor för företag när kostnaden för samma tillstånd kan skilja nästan 25 gånger beroende på kommun. För små producenter spelar sådant roll. Mycket.
En reform – eller ett första steg?
Det intressanta efter det första året är därför att två bilder kan vara sanna samtidigt.
Gårdsförsäljningen fungerar.
Fler besöker vingårdarna. Direktförsäljningen ger intäkter. Gästerna uppskattar möjligheten att köpa med sig ett vin de precis har provat. Producenter vågar skapa mindre cuvéer och investera mer i besöksnäring.
Men samtidigt: gårdsförsäljningen är fortfarande hårt reglerad och långt ifrån den fria direktförsäljning som många vinproducenter från början hoppades på.
Reformen gäller dessutom bara under en sexårig försöksperiod och ska utvärderas innan den eventuellt blir permanent. (Regeringskansliet)
Det skapar ytterligare en osäkerhet. Som Kullaberg konstaterar är vinodling långsiktig. Man planterar inte en vingård på ett politiskt budgetår. Från planterad stickling till ett vin som faktiskt kan säljas går många år. Om Sverige menar allvar med ambitionen att bygga ett nytt vinland behövs därför spelregler som sträcker sig längre än nästa utvärdering.
Gårdsförsäljningen har förändrat mer än försäljningen
Efter ett år går det fortfarande inte att dra några slutgiltiga slutsatser.
188 tillstånd är få jämfört med de omkring 700 verksamheter som bedömdes kunna omfattas. Volymerna är små i relation till den svenska alkoholmarknaden och reformen befinner sig fortfarande i sin linda. (Newsworthy)
Men ute på de svenska vingårdarna syns redan något betydligt mer intressant än bara antalet sålda flaskor. Besökarna blir fler. Svenskt vin får större synlighet. Producenterna kan behålla mer av marginalen. Små cuvéer får en marknad. Och investeringarna i svensk vinproduktion blir lättare att räkna hem. Den första striden handlade om huruvida Sverige över huvud taget skulle tillåta gårdsförsäljning. Nästa kommer sannolikt att handla om hur bra vi vågar göra den.
För om målet verkligen är att skapa en livskraftig svensk vinbransch räcker det inte att konsumenten får köpa några flaskor på väg hem.
Regelverket måste också ge producenterna möjlighet att växa. Och där är vi inte riktigt ännu.
