
Ett år med gårdsförsäljning – nu granskas effekterna
När Sverige den 1 juni 2025 till slut införde gårdsförsäljning av alkoholdrycker var det resultatet av flera decenniers diskussioner, utredningar och politiska motsättningar. För svenska vingårdar innebar reformen en efterlängtad möjlighet att sälja sina egna viner direkt till besökare. Samtidigt omgärdades försäljningen av särskilda begränsningar för att skydda folkhälsan och värna det svenska detaljhandelsmonopolet.
Drygt ett år senare kommer en rapport som ifrågasätter delar av konstruktionen. I rapporten I folkhälsans goda namn, publicerad den 5 november 2026, granskar Timbros Luca Jern flera svenska folkhälsopolitiska åtgärder. Ett av exemplen är reglerna för gårdsförsäljning. Som underlag har Timbro bland annat genomfört en egen enkät bland verksamheter med gårdsförsäljningstillstånd. Resultatet är intressant, inte minst för den växande svenska vinbranschen.
Ingen rapporterad kund har avstått efter skadeinformationen
Timbro skickade fyra frågor till identifierade gårdsförsäljare med offentlig e-postadress. Totalt svarade 72 verksamheter, däribland vingårdar, bryggerier och andra dryckesproducenter. En av frågorna gällde om någon kund hade valt att inte köpa alkohol efter att ha fått den obligatoriska informationen om alkoholens skadeverkningar. Samtliga 72 verksamheter svarade nej.
Undersökningen visar också att den genomsnittliga uppskattade andelen besökare som genomför ett köp efter besöksarrangemanget är 80 procent. Medianen är 85 procent. Hos 28 av de 72 verksamheterna uppges minst nio av tio besökare köpa något. Det är siffror som Timbro använder för att ifrågasätta nyttan av informationskravet.
Men resultaten behöver tolkas med försiktighet. Undersökningen bygger på producenternas egna uppskattningar, inte på oberoende observationer av konsumenternas beteenden. Att ingen producent känner till ett avstått köp innebär inte att informationen saknar betydelse för konsumtionen på längre sikt. Det är också viktigt att skilja på den obligatoriska informationen om alkoholens skadeverkningar och själva besöksarrangemanget. Det senare är ett bredare lagstadgat krav som inte enbart motiveras av folkhälsoskäl.
Tre av fyra erbjuder inte drop-in
En annan uppgift i rapporten är att hela 76 procent av de svarande verksamheterna inte erbjuder drop-in för gårdsförsäljning. Endast 17 av de 72 verksamheterna uppger att besökare kan komma utan förbokning. Det betyder att den som vill köpa ett lokalt producerat vin ofta måste planera sitt besök i förväg, boka en aktivitet och delta i ett arrangemang innan något köp kan genomföras.
För en svensk vingård som vill utveckla sin besöksverksamhet innebär detta ett särskilt affärsmässigt upplägg. En turist som upptäcker en vingård under en semesterresa kan inte nödvändigtvis stanna till, köpa några flaskor och fortsätta sin resa. Samtidigt visar siffrorna inte varför så många producenter saknar drop-in. Det kan bero på regelverket, men också på begränsad bemanning, säsongsverksamhet eller att producenterna själva föredrar förbokade visningar. Det är en viktig skillnad när konsekvenserna av lagstiftningen ska bedömas.
Vad kräver lagen egentligen?
För att bedriva gårdsförsäljning krävs ett särskilt tillstånd från kommunen. Producenten måste bland annat uppfylla krav på småskalig tillverkning och anordna ett betalt, kunskapshöjande besöksarrangemang. Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter ska arrangemanget pågå i minst 30 minuter och ledas av en eller flera personer. Det kan exempelvis handla om att besökaren får lära sig om druvsorter, odlingsmetoder, skördearbete och vinframställning.
Konsumenten får köpa högst tre liter vin vid samma besökstillfälle, motsvarande fyra vanliga flaskor à 75 centiliter. Reglerna innehåller också särskilda krav på information om alkoholens skadeverkningar.
Här har dock en viktig förändring redan genomförts. Sedan den 1 juni 2026 behöver producenterna inte längre muntligen informera besökarna om alkoholens skadeverkningar. I stället ska Folkhälsomyndighetens informationsblad finnas väl synligt och tillgängligt i samband med arrangemanget. Myndigheten bedömer att förändringen både underlättar för producenterna och säkerställer att besökarna får likvärdig information. Informationskravet finns alltså kvar, men formen har förenklats.
Folkhälsa eller besöksnäring – två syften som ska förenas
En central del av diskussionen handlar om varför Sverige har valt just denna modell. Gårdsförsäljningsreformen infördes för att förbättra förutsättningarna för småskaliga dryckesproducenter och den lokala besöksnäringen. Samtidigt ville regeringen begränsa försäljningens omfattning och utforma regler som bedömdes förenliga med EU-rätten och Systembolagets detaljhandelsmonopol. Det är en av förklaringarna till att besöket, snarare än själva flaskförsäljningen, måste stå i centrum.
Folkhälsomyndigheten framhåller dessutom att besöksarrangemang kan fungera som marknadsföring av alkohol. Informationen om skadeverkningar ska därför utgöra en motvikt till den marknadsföringen. Timbros rapport ifrågasätter däremot om regelverkets kostnader och begränsningar står i rimlig proportion till den påvisade nyttan. Det är en relevant fråga. Men för att kunna besvara den krävs mer än uppgifter om hur många kunder som köper vin efter en visning. Man behöver också undersöka hur reglerna påverkar den totala alkoholkonsumtionen, företagens ekonomi, turismen och konkurrensförhållandena.
Regeringen har beställt en bredare utvärdering
Den svenska gårdsförsäljningen är ännu inte en permanent reform. Bestämmelserna gäller till och med den 31 maj 2031 och ska utvärderas innan dess. I maj 2026 gav regeringen därför myndigheten Tillväxtanalys i uppdrag att undersöka reformens effekter ur ett turism-, näringslivs- och landsbygdsperspektiv. Den granskningen ska komplettera Folkhälsomyndighetens utvärdering. Det innebär att frågan framöver inte enbart kommer att handla om alkoholpolitiska konsekvenser, utan också om vad gårdsförsäljningen faktiskt betyder för företagande och lokal utveckling.
För den svenska vinbranschen är detta särskilt betydelsefullt. En vingård är inte bara en plats där druvor odlas och vin produceras. Den kan också vara en besöksdestination med restaurang, provningar, övernattningar och andra verksamheter. Möjligheten att sälja sitt eget vin direkt till besökaren kan vara en del av en större affärsmodell. Samtidigt måste eventuella förenklingar bedömas mot de alkoholpolitiska förutsättningar som låg bakom reformen.
Frågan som återstår: vad kostar reglerna och vad ger de tillbaka?
Timbros rapport tillför nya uppgifter om hur 72 producenter upplever gårdsförsäljningen i praktiken. Den visar att många verksamheter har hög köpandel bland sina besökare och att ingen av de svarande uppger sig ha sett en kund avstå från köp på grund av skadeinformationen. Den visar däremot inte att informationskravet saknar folkhälsoeffekt. Inte heller fastställer den hur stora kostnader som följer av de olika delarna av regelverket.
För svenska vingårdar finns därför flera frågor som förtjänar att undersökas närmare.
Hur mycket kostar det att organisera och bemanna de obligatoriska besöksarrangemangen? Hur påverkas försäljningen av begränsningen till fyra flaskor vin per besökare? Och skulle fler vingårdar kunna bedriva en lönsam besöksverksamhet om delar av reglerna förändrades?
Det finns också anledning att undersöka om regelverket får olika konsekvenser för stora besöksdestinationer och små familjeägda vingårdar.
När gårdsförsäljningen infördes 2025 var det en historisk förändring för svensk vinproduktion.
Nu inleds nästa viktiga diskussion, hur reformen fungerar i verkligheten och vilka slutsatser som ska dras inför framtiden. Timbros rapport ger inte alla svar. Men den tillför ett nytt underlag till en diskussion som kommer att få stor betydelse för den svenska vinbranschens fortsatta utveckling.
