Svensk alkoholpolitik har förändrats mer under den gångna mandatperioden än på mycket länge. För vinbranschen är införandet av gårdsförsäljning den mest uppenbara förändringen. Sedan den 1 juni 2025 kan svenska vinproducenter, under särskilda förutsättningar, sälja sina egna viner direkt till besökare på vingården. Efter riksdagsvalet den 13 september kan förutsättningarna förändras igen.
Det preliminära valresultatet pekar på ett mycket jämnt parlamentariskt läge och rösträkningen är ännu inte slutligt fastställd. På måndagsmorgonen går det därför varken att säga vilken regering Sverige kommer att få eller exakt vilken alkoholpolitik som kan samla en majoritet i den nya riksdagen.
För Sveriges vingårdar är osäkerheten särskilt intressant eftersom gårdsförsäljningen inte är permanent. Reformen är konstruerad som en sexårig försöksverksamhet. Förr eller senare måste politikerna alltså återvända till frågan och bestämma vad som ska hända efter försöksperioden. För vinproducenter som planterar vingårdar, bygger vinerier och investerar i restauranger och besöksverksamhet är sex år dessutom en ganska kort tid.
När gårdsförsäljningen diskuterades före införandet handlade debatten framför allt om principer: Systembolagets monopol, EU-rätten, folkhälsan och möjligheten för små producenter att sälja sina egna produkter. Drygt ett år senare finns verkliga erfarenheter att utgå ifrån. Vinsveriges tidigare undersökning bland svenska vingårdar visade tydliga effekter på flera håll. Kullabergs Vingård uppskattade att antalet besökare ökat med omkring 15 procent, Vejby Vingård såg cirka 25 procent fler besökare, Skepparps Vingård omkring 50 procent och Ekesåkra Vingård uppskattade ökningen till hela 70 procent.
Även direktförsäljningen har blivit betydande för enskilda producenter. På Skepparps Vingård låg gårdsförsäljningen under juli på omkring 750 flaskor i veckan, medan Ästad Vingård rapporterade omkring 450 flaskor i veckan under sommaren. Nationellt är detta fortfarande mycket små volymer jämfört med Systembolagets försäljning, men för en enskild vingård kan några hundra sålda flaskor i veckan göra stor skillnad. Dessutom stannar effekten inte vid flaskan. Besökarna kommer för provningar, restauranger, boende och andra upplevelser och gårdsförsäljningen har därmed blivit en del av den växande svenska vinturismen.
Den ekonomiska betydelsen har också börjat leta sig in i politiken. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) lyfte så sent som veckan före valet gårdsförsäljningen som ett exempel på en reform som enligt henne har gynnat företagandet på landsbygden. På kort tid har frågan därmed gått från att främst vara en symbolisk alkoholpolitisk konflikt till att också handla om landsbygdsföretagande, investeringar och besöksnäring.
Ett eventuellt maktskifte betyder samtidigt inte automatiskt att gårdsförsäljningen försvinner. Alkoholpolitiken följer inte helt de traditionella blockgränserna. Centerpartiet stödde införandet av gårdsförsäljning tillsammans med regeringspartierna och Sverigedemokraterna, medan framför allt Miljöpartiet och Vänsterpartiet har drivit en mer restriktiv alkoholpolitisk linje och betonat skyddet för Systembolagets monopol.
Just Centerpartiets position kan därför bli särskilt intressant i den nya riksdagen. Om det preliminära valresultatet står sig kan partiet få en viktig roll för vilka majoriteter som går att skapa. Det öppnar för att gårdsförsäljningen kan bestå även om regeringsmakten förändras. Den stora frågan blir då snarare vilka regler som ska gälla framöver.
För det är inte längre bara existensen av gårdsförsäljning som diskuteras. Efter det första året har producenterna börjat peka ut delar av regelverket som de vill förändra. Ett återkommande önskemål gäller kravet på ett betalt kunskapshöjande besöksarrangemang. Kunden kan inte bara stanna till vid en vingård och köpa några flaskor, utan försäljningen måste vara kopplad till ett sådant arrangemang. Producenter har bland annat ifrågasatt 30-minutersmomentet och varför återkommande kunder ska behöva genomföra ett nytt arrangemang varje gång de vill handla.
En annan fråga kan få ännu större betydelse för den svenska vinnäringens långsiktiga utveckling. Flera producenter som Vinsverige talat med vill kunna köpa druvor från andra svenska odlare och ändå sälja det färdiga vinet genom gårdsförsäljningen. I dag är reglerna betydligt mer begränsande.
Det kan låta som en detalj, men för en växande vinnäring är frågan central. I etablerade vinländer är det vanligt att den som odlar druvorna och den som producerar vinet är olika företag. Det skapar en marknad där lantbrukare kan specialisera sig på vinodling och sälja druvorna vidare till producenter. Om svensk vinproduktion ska växa från pionjärverksamhet till en större kommersiell näring kan samma typ av arbetsdelning bli viktig även här.
Det är också här försöksperiodens längd blir problematisk. Politik arbetar i mandatperioder, medan vinodling arbetar i decennier. En nyplanterad vinranka behöver flera år innan den ger kommersiellt intressanta skördar. Ett nytt vineri, en restaurang eller en större besöksanläggning ska räknas hem över ännu längre tid.
Ästad Vingård illustrerar storleken på de investeringar som nu görs. Verksamheten har planer på att på sikt öka produktionen från omkring 50 000–70 000 flaskor till cirka 300 000 flaskor per år. Gårdsförsäljningen är naturligtvis inte ensam förklaring till sådana satsningar, men möjligheten att sälja vin direkt till de många människor som besöker gården förändrar affärsmodellen. För den som ska investera stora summor blir frågan om vilka regler som gäller efter försöksperioden därför långt ifrån akademisk.
Bakom allt detta finns fortfarande Systembolaget. Ett av huvudskälen till att den svenska modellen för gårdsförsäljning fått så många begränsningar är ambitionen att kombinera direktförsäljning med ett fortsatt detaljhandelsmonopol. Därför finns regler kring besöksarrangemang, vilka produkter som får säljas och hur mycket en kund får köpa.
Hittills är gårdsförsäljningens volymer mycket små jämfört med Systembolagets totala försäljning. Svenska vingårdar utgör knappast någon ekonomisk konkurrent till monopolet. Men politiskt handlar frågan lika mycket om principen som om antalet sålda liter, och det är därför nästa riksdag blir viktig.
Den nya mandatperiodens alkoholpolitiska diskussion kan alltså bli betydligt mer konkret än den förra. Kan kunskapskravet förenklas? Ska återkommande kunder verkligen behöva genomföra samma typ av arrangemang igen? Ska svenska producenter kunna köpa druvor från andra svenska odlare? Kan mängdbegränsningarna förändras? Och när ska politikerna börja diskutera vad som händer när försöksperioden löper ut?
Det sista är kanske den viktigaste frågan för branschen. Vinodlarna behöver besked långt innan 2031 om de ska våga plantera fler hektar, bygga större vinerier och utveckla besöksverksamheten med gårdsförsäljningen som en del av kalkylen. Valresultatet är ännu inte färdigräknat och Sverige har ännu ingen ny regering. Det är därför för tidigt att slå fast vilken riktning alkoholpolitiken kommer att ta. Men förutsättningarna för debatten har förändrats.
När den förra mandatperioden började handlade frågan om Sverige över huvud taget skulle tillåta gårdsförsäljning. När den nya riksdagen nu samlas finns verkliga företag, investeringar, ökade besökstal och en växande svensk vinturism på andra sidan beslutet. Nästa politiska strid kan därför komma att handla mindre om huruvida gårdsförsäljningen ska finnas och betydligt mer om hur den ska utvecklas – och om Sveriges vinproducenter kan våga lita på att den finns kvar även efter 2031.
